My release

Min andra spanskalektion blev inte direkt en lektion, utan mer en lekfull stund ute i det gröna. Anna har alltid velat att jag ska träffa hennes väninna Cecilia som ska flytta till sverige i januari. Så vi for ut till plaza de mayo. jag Anna, Cecilia och hennes elev. Vi hade en väldigt fin och solig dag och jag fick ta del av en massa ny information om Buenos Aires historia. I den stora kyrkan som jag förra veckan var i med Elisa, fick sig ännu ett besök idag. Vakten sa åt oss att vara tyst och bete oss i kyrkan, vilket vi inte riktigt klarade av. Vi skämtade och skrattade så mycket att vi blev utkastade. Vi försökte smita in på ett högstadie mitt i Buenos Aires, men blev stoppade av vakten där. Vi var tydligen för gamla. Cecilia är 25år gammal, rödhårig, väldigt blek, har glasögon och har knallröda läppar och är en väldigt urflippad person som lätt får en på bra humör. Hennes elev från Skottland var mycket trevlig och jag hoppas att vi alla ses igen.

Efter att jag anlänt till milhouse igen så var jag rätt knäckt och ville sova. Sergio ville prata litegrann med mig då jag tidigare nämnt att jag kände mig väldigt nere och lite deprimerad. Och därefter så dök våra två nya room-mates upp och sömnen fick vänta. Väl vid datorn igen så har mitt ljus gått upp igen och en sten föll från mitt bröst. Ett ministeg, jag vet. Men GAAH!

Klockan är nu 21.15 vilket är en ovanlig tid för mig att sitta vid datorn. Tanken var att jag skulle plugga lite innan jag ska äta middag, men papprerna ligger här orörda. Jag mår fortfarande inte superbra, men jag är snart där. Imorgon eller på onsdag så är jag tillbaka på festbanan igen. Stappliga och fula inlägg nu för tiden, men jag hoppas att ni ändå kan se kärleken i det jag skriver till er mina vänner.

Solsken till alla /Aron