My release

Jepp! Då var man "on the road againg"!

Min fyra sista nätter i Santiago spenderade jag helt och hållet med Paola. Vi spenderade dagarna tillsammans, vi handlade tillsammans, vi lagade mat tillsammans, åt tillsammans, gick och la oss tillsammans, steg upp tillsammans, åt frukost tillsammans o.s.v. Ni förstår poängen. Efter en sådan intensiv tid tillsammans med någon så är det svårt att bara åka iväg utan att känna lite saknan, men vi var båda väldigt inställda på att i var väldigt tidsbegränsade och även om det var lite tråkigt att säga hejdå, så är det inget större problem för någon av oss.

Santiago har varit en väldigt bra upplevelse och kommer alltid vara ett starkt minne. Jag har för första gången i mitt liv älskat att gå i skolan, jag har fascinerats av det övernaturliga, jag har träffat folk som verkligen hjälpt till att vidga mina vyer, jag har fått öva en hel del spanska, hängt med en hel del Chilenare och fått en rätt ärlig bild av hur dom är, jag har i stort sett haft en Chilensk flickvän, jag har lärt mig att, att kalla någon för "Caliente" inte alls är samma sak som att kalla någon för het och hur man än vrider och vänder på det så är det inte en komplimang. Men det jag är mest stolt över är min sista dag i Santiago då jag slet med Paola för att testa på bungyjump och skärmflygning. Jag funderade aldrig på att dra mig ur, men det fanns ett litet ögonblick då jag tänkte att jag verkligen inte ville hoppa. Skärmflygningen var inte lika nervpirrande, men fortfarande så har man någonting i kroppen som säger NEJ då man springer rakt fram emot ett stup. Men att på 1000 meters höjd bara glida runt och känna varenda lite rörelse i vinden förlytta en runt är verkligen fantastiskt.

Efter Santiago så bar det av till gamla kära Mendoza igen, där jag blev uppmött av en kvinna som tillsammans med sin dotterer erbjöd mig rum för natten för under 80kr. Dom var väldigt trevliga och dottern såg mycket bra ut, så jag tackade snabbt ja och hoppade in i bilen som skulle ta mig till deras hostel. Jag var ensam på hostelet som förrutom ett hostel även var deras hem. Allt var otroligt rent och prydligt och efter några timmar där så insåg jag att dom är dom mest extrema städfreak jag någonsin träffat. Efter varje måltid så skurade dom golvet med starka medel och sprutade någon doftspray över rummet. Jag hade ett eget dubbelrum för mig själv och flera olika toaletter med dusch att välja mellan. Första kvällen spenderades med lite öl, något glas svensk vodka och lite billig whisky som dom hade hemma. Samtalsämnena landade mest på kulturella skillnader, hur fula Chilenska män är och vilka nationaliteter som är hetast för vilka. Vi kom mest fram till att folk verkar välja motsatserna och att sex är likadant överallt i världen.

Efter en dags strövande runt Mendoza, lite mer whisky tillsammans med familjen och lite otroligt färsk kyckling så hoppade jag på en lite lättare tio timmars bussresa som över natten skulle ta mig upp till den berömda guideboks-klichèn Córdoba. Väl framme så slogs jag ännu en gång av att lyckan att kliva av bussen i en ny stad och med hjälp av en karta vimla sig fram till ett prisvärt hostel, där man vet att en massa äventyr väntar en. Det gick ovanligt bra att hitta rätt och jag blev ovanligt bra emottagen av den vänliga personalen som jobbar här. Två stycken vänner som älskar att resa och träffa nytt folk och vad är då bättre än att öppna ett hostel tillsammans?

Klockan är just nu 14.30 och jag har än så länge inte hunnit med särskilt mycket. Jag sitter med jeans och långärmad, då jag håller på att tvätta alla mina andra kläder, jag har försökt sova en stund men då jag började min vistelse på hostelet med två stora muggar kaffe utan att ha ätit sen igår, så vill kroppen inte riktigt sova gott. Jag har än så länge inte sett någonting imponerade av den här staden, men av vad jag har hört så verkar det i stort sett vara mest en partystad, fast med en hel del kulturella inslag och en omgivning att fantastisk natur. Nu så kurrar magen för fullt och jag har tänkt tvinga mig ut i värmen och leta mig fram till ett supermarket och laga mig själv lite lunch. Stackars mig som lider av alldeles för mycket värme!

Nu börjar det vara ett tag sen jag skrev och som det lät på det senaste inlägget så borde jag vara tillbaka i Argentina igen. Men jag följde med den lilla medvind jag har just nu och bokade mig själv ännu en vecka på skolan och ännu en vecka på mitt hostel. Så vad har hänt som fick mig att stanna längre? Egentligen inget särskilt, inget direkt nytt har dykt upp och jag har heller inte ändrat min sinnesstämning.

Sen senaste inlägget så har jag haft fem till sex timmars spanskalektioner om dagarna, har fått träffa en ny klass på eftermiddagarna och gått till min gamla på mornarna. Man märker hur folk börjar komma närmare varandra och vi kommer oftare och oftare in på sidospår på lektionerna då vi ofta formulerar frågor och svar. Jag har spenderat väldigt mycket tid tillsammans med Paola på kvällarna och i princip hela helgen. Det har blivit en hel del drickande och jag har gjort av med rätt mycket pengar. Eftersom jag stiger upp hyffsat tidigt på mornarna och hon har nio timmars arbete varje dag, så bestämmer vi oss alltid för att bara äta middag och sedan ta det lugnt. Men av någon anledning så lyckas vi alltid trigga varandra till att vara crazy. En massa öl, en massa sjuka skämt, strövande runt på stan, öl inne på livsmedelsaffärer, taxiturer runt halva Santiago för att hitta något öppet ställe att köpa öl, en hel del sushi och en massa annat som tyvärr är lite väl cencurerat. Men även om nätterna varit långa och sömnen liten så har jag skött min spanskastudier rätt bra och även fast det är väldigt förvirrande just nu så lär jag mig mycket. Jag har inte sett mycket turistattraktioner och jag har egentligen inte gjort något turistiskt alls sen sist, förrutom lite parker. Men jag lär känna folk, jag får öva min spanska en hel del och jag bygger på en hel del fantastiska minnen. Den kommande helgen funderar jag på att åka en timme utanför Santiago eftersom jag hört att man kan göra en del fallskärmshoppning, klättring, rafting, paragliding eller något annat häftigt. Allt beror bara på hur dyrt det är.

Klockan är just nu 20.00 och jag sitter här och hänger med spanskaböckerna framför mig efter att ha tagit en liten siesta. Jag hoppas på att kunna förstå mina läxor, eftersom jag inte riktigt hängde med på dagens lektioner. Jag har tagit en Paolafri dag idag och hoppas på att kunna vakna upp utvilad till morgondagens lektioner. Middagen har jag redan färdig då det blev över från lunchen och det ser inte ut som någon har några särskilt stora planer för kvällen. Jag har lämnat in mina kläder på tvättning och sitter just nu med rätt illaluktande kläder och är lite irriterad över att en tröja försvunnit efter den senaste tvätten. Nu blir det en liten stunds tv-tittande, lite slötittande i spanskaböckerna och sedan värma upp min middag, som inte alls blev lika bra med mig som kock. Sen får vi se vad kvällen bjuder på...

/Aron Alakangas

Så vad händer? What`s up? que pasa? Dagarna rullar på med spanskastudier, kärlek, fest, en stabil budget, en massa dansande, motionerande och ett allmänt easyliving. Jag har varit duktig och varje dag gjort mina spanskaläxor, jag gör framsteg och min lärare är imponerad över att jag förstår allt rätt snabbt även fast jag har lektioner på en lite högre nivå än vad jag är på. Jag går över min budget litegrann varje dag, men det är mest p.g.a. att spanskalektionerna kostar rätt mycket och för att barerna är dyra. Men jag festar inte alls särskilt hårt, så jag det blir varken dyrt eller slitet. Människorna jag träffat här på hostelet har varit fantastiska, men många lämnar så fort dom kommer och det finns vissa människor som jag verkligen saknar och önskat att jag lärt känna bättre. Det stora gänget på elva tyskar är kvar här lika länge som jag och min bästa vän här Madison är här i Santiago i sex månader för att plugga på universitet. Dock så bor han inte på hostelet längre.

Jag har varit på en casting för att spela in en reklamfilm för ett telefonbolag, där dom ville ha med utlänningar. Jag tror inte att jag gjorde särskilt bra ifrån mig, då man nästa blev inputtad i ett rum framför en kamera och med snabba instruktioner på spanska. Men vem vet, dom kanske ringer och jag blir en lokal reklamkändis här i Chile. Jag har varit på en grym lunchrestaurang. En sliten lokal med livemusik, ett stenhårt festande och en allmänt levande och tokrolig plats där jag tror att till och med dom som jobbar där hade fått i sig ett par drinkar. Den populäraste drinken där består av vitt vin, fernett, någon mer sorts sprit och en stor klick GLASS! Den smakar inte alls dåligt och den kickar igång en rätt rejält. I fredags besökte vi samma klubb igen som vi var på i tisdags. Den här gången var vi ett ännu större gäng och vi var laddade till tusen. Uppe på dansgolvet så startade vi den klassiska dansringen där man i centrum kan visa upp sina dancemoves ifall man känner för det. Efter klockan två så fylldes klubben och vi hade nu hundratals laddade människor runt våran ring som skrek, tjoade och hejjade på våran ring som nu fyllts av "proffesionella" klubbdansare. Jag och Madison kände inte för att avsluta kvällen då krogen 04.45 stängde så vi följde med våra flickor Carolina och Paola hem "på en kopp te". Dagen efter spenderades helt och hållet i sängen med hemkörning av sushi och en massa isvatten. Resten av tiden så har jag mest hängt och försökt fixa lite nödvändigheter som att bråka med försäkringsbolaget och boka om min hemresa, vilken nu med lite positivt tänkande verkar bli i Juni.

Klockan är nu 14.30 och jag har inte ens varit utomhus idag. Redan i fredags så var jag rätt krasslig och borde egentligen ha vilat upp mig. Igår vaknade jag helt utan röst, det blev lite bättre under dagen, men just nu så är det lika illa igen. Jag sitter mest här och är lat och till och från så kommer det fram någon och frågar hur det är och jag försöker få fram några ljud som ska fungera som någon sorts kommunikation men låter mest som en tjurig tonåring i målbrottet, vilket inte alls ger mig några nya vänner. Jag är just nu påväg ut för att köpa något för halsen (hur nu jag ska lyckas förklara vad jag vill ha, med min röst och min spanska) sen så borde jag äta något mer än den magra frukosten man får här på detta hostel. Därefter så blir det inte mycket till action, utan jag hoppas mest på att känna mig bättre till spanskalektionerna imorgon, som jag faktiskt konstigt nog längtar lite till. Tokigt!

Au revoir /Aron

Min tid i Vina del mar fortsatte med en massa glassande i solen på bakgården i familjen hus, med kvalitetsdrinkar, bbq-kvällar och ett stort glatt gäng från det lilla lugna området uppe på bergen. På nätterna så surfade vi runt bland klubbarna som bjöd på stripshower, ljusshower, enorma dansgolv, snygga brudar och barer överallt där man aldrig behövde vänta mer än en minut på sin drink. Jag har haft mitt eget rum att sova i och jag har fått hemlagad Chilensk mat varje dag utan att behöva betala en krona. Ifall jag velat se någonting så har jag fått skjuts dit och jag har aldrig behövt gå någonstans ensam och har aldrig behövt ta någon risk genom att gå på fel gator. Men på något sätt så blir jag lite obekväm med att ta emot så pass mycket hjälp och inte ge någonting tillbaka, även fast dom gång på gång påpekade hur mycket dom tyckte om att ha mig där och hur mycket dom uppskattade att få hjälpa mig.

Den Latinska stilen har jag påpekad för länge sen är väldigt mycket mer levande än den svenska kulturen. Både på gott och ont. Skillnaden mellan Argentina och Chile är förrutom språket, är klassen, mentaliteten och en hel del i bemötandet. Folk är inte lika uppklädda, tjejerna är inte lika smala och har inte samma hållning och den eleganta tangoinspirerade gångstilen som man ser överallt i framförallt Buenos Aires. Folk är heller inte lika tålmodiga med att försöka göra sig förstådd för turister med dålig spanska och på något sätt så verkar folk lite mer inåtriktade, har ett lite hetare temperament och inte lika serviceinriktade även om dom flesta är otroligt hjälpsamma. Chilenare verkar vara stolta över sitt land, men mer åt hållet att dom hackar ner på Argentinare än att dom hyllar sitt eget land. Nästan så att man anar någon sorts tjurig avuindsjuka. Men något som jag gillar mer med Chilenare är att tjejerna inte har samma bitchiga överklass-stil utan är mer naturliga och faktiskt vågar vara lite slappa och alldagliga. Det verkar även som att det förekommer mer kroppskontakt här i Chile än i Argentina. Hänger man i ett gäng så har man alltid någon som kramar om ens arm, håller en hand på axeln eller halvt kramar om en om man säger något roligt. Flera gånger då vi ska gå vidare från ett bord till t.ex. baren så är det någon som tar ens hand och leder en dit istället för att bara säga "kom". Vid dansgolvet så sliter tjejerna upp en på dansgolvet, man håller varandra i händerna då man dansar och är det någon som gillar en så är dom inte blyga med komma en väldigt nära. Men men... Det här är bara mina upplevelser för några kvällar i Vina del mar och som en ljus blond svensk så är man väldigt exotisk och populär (Ja tydligen så är jag väldigt ljus och blond). Jag blev till och med inbjuden till en 33-årig tjejs lägenhet (paola) mitt i natten då vi fortfarande hade mycket kvar att prata om då klubbarna stängde. Ingen kärlek eller något sexuelt, bara en sovplats och nästa dag lagade vi en god lunch och drack ett gott vin.

Vina del mar visade sig bli en fantastisk upplevelse och jag kommer nog att åka tillbaka dit då jag har flera platser jag är varmt välkommen tillbaka till. Klockan 06.00 på måndag morgon så vaknade jag upp för att sedan ta en buss till santiago, tunnelbanan till den svenska ambassaden och lyckades därefter utan problem beställa ett nytt pass, hitta ett bra hostel och sedan hämta ut mitt nya bankomatkort. Jag har mailat fram och tillbaka med försäkringsbolaget, mailat in polisanmälan och fått lite information om vad jag behöver göra för att få ut pengar. Dock så är nog risken stor att jag inte kommer hinna få några pengar förrän pengarna är slut och jag måste åka tillbaka till Sverige igen. Här i Santiago har jag hunnit spendera en dag och har hunnit träffa en del trevligt folk. Jag har deltagit i en tysk fest, som ett gäng på 13 tyskar här hade med typisk tysk mat och sedan har jag hängt i den romantiska parken med fontäner och ljusshower tillsammans med Miram från Tyskland och den Amerikanska killen Madison. Jag har ännu inte fått något direkt bild av Santiago, men har fått ett intryck av att det är mycket lugnare här än i Buenos Aires och att luften är snäppet sämre.

Klockan är nu 11.30 och jag har precis lämnat in mitt smutstvätt för tvättning, ätit frukost och just nu sitter jag och tar mig en lugn stund i tv-rummet framför datorn. Idag så blir det nog bara en liten promenad in till centrum för att få en bild av hur Santiago ser ut och kanske försöka få lite information om vad man borde och inte borde göra här. Jag ska försöka kolla upp möjligheterna vart ifrån man skulle kunna ringa hem till Sverige och vad det i så fall skulle kosta, då det skulle kännas skönt att slå en signal hem till föräldrarna. Vad kvällen har att bjuda på har jag ingen aning, men vad det än blir så känner jag mig rätt tillfredsställd och har ingen direkt brådska att hinna uppleva så mycket som möjligt under en kort tid.

Hasta luego /Aron