My release

Precis som mamma säger så är det bästa sättet att bli frisk, att vila. Jag tog mig en lååång sovmorgon och skippade helt och hållet glaciärerna för dagen. Lite friskluft är aldrig dumt tänkte jag och tog mig en liten promenad till sjön här i området och försökte komma nära alla flamingos som sjön dominerades av. Den lilla promenaden blev dock lite längre än väntat då jag fick spendera en timme för att hitta ut därifrån. Ett gigantiskt öppet område kan kanske verka som ett enkelt ställe att hitta ut ifrån, men med alla stängsel och alla små sjöar och bäckar överallt så tog det sin lilla tid. Utmattad efter promenaden så gick jag och la mig och sov yttligare två timmar utöver den 13 timmars långa nattsömnen jag redan hade i förrådet. Pigg och glad (nästan) så skuttade jag upp ur sängen och tänkte att min vänner som jag träffade i Bariloche borde ha dykt upp nu. Jag hann knappt tänka klart tanken innan jag fann dom och därefter så slutade kvällen med att vi bokade buss och färja till glaciärerna, åt en fin bbq eftersom David fyllde hela 20 år och därefter gick i säng i en bra tid.

Vi vaknade upp en tidig morgon tillsammans av att solen sken och inte ett moln fanns i sikte. Värmen var ungefär som en bra svensk sommarmorgon och man vågade ta av sig sin långärmade tröja och sitta med t-shirt då man hittat sig en bra plats i solen. Efter att bussen anlänt så skuttade vi glatt på bussen och märkte rätt fort att vi idag får acceptera våran roll som turister. Så vi tog kameran i högsta hugg och satt spänt och tittade ut genom fönstret medans landskapet sakta blev mäktigare och mäktigare. Väl på båten så slogs iallafall jag av hur mycket större glaciärerna såg ut i verkligheten än på bild. De högsta topparna låg på runt 70 meter och glaciärområdet sträckte sig mycket längre än vad ögat kunde nå. Både under båtturen under glaciärerna och på utsiktsplatserna ovanför så kunde man höra isblocken spricka. Ljudet påminde om ett enormt åskväder som ekade mellan bergen och till och från så såg man stora gigantiska isblock falla. Efter ett par timmar så hade vi dock fått nog med is och man knöt näven i fickan litegrann efteråt då man inte lyckats fånga hur mäktigt det var på bild. Men ändå så är jag rött nöjd med mina bilder som den kamera jag har kunde ta (Den billigaste kameran jag kunde hitta i Bariloche)

Så vad är klockan och vad kommer här näst? Jo klockan är nu 11.00 och jag har redan hunnit checka ut från mitt hostel. Igår tog jag beslutet att hänga med den Holländska tjejen Breige (från Sariloche) till El Chaltèn och klättra upp på toppen av fitz roy. Det är runt åtta timmars trekking och ska tydligen vara en liten utmaning. Men i princip alla klarar av det och jag är rätt säker på att jag är en av dom, även om min trekkingutrustning är rätt bristfällig. Men allt går att hyra. Tyvärr så fanns det inga hostel lediga och vi vägrade betala 200kr var för ett dubbelrum. Så vi beslutade oss för att hyra tält, sovsäck, liggunderlag... Ja hela köret och sen leta oss fram till bästa campingplats för de närmaste två nätterna. Efter El Chaltèn som ligger 22 mil härifrån så åker jag tillbaka till El Calafate för att sedan hoppa på en 16 timmars bussresa till Ushuaia. Världens sydligaste stad, som mest är känd för att kallas för "the end of the world" Nu är det dags för en dusch, lite organisering och sen hoppas på det bästa innan solen gått ner och stormarna blivit för starka. Nästa inlägg blir tidigast söndagkväll, men risken att det dröjer ännu längre är stor. Men men... I`ma b a-aight just trust me!




Just do it /Aron