My release

Det finns så mycket man vill hinna göra på helgerna, men det är fruktansvärt svårt att ta vara på dagarna då man kommer från klubbarna klockan sju på morgonen. I fredags så blev det som vanligt ett sista minuten beslut att gå ut. Lotten landade på Carl cox som tydligen är en väldigt känd DJ som kör sina egna låtar. P.g.a. att jag var ute i sista minuten så hade milhouse slut på biljetter, men dom tipsade om att höra med gäst dj:en här på hostelet. Visst kunde han fixa fram några biljetter. Vi gick två kvarter härifrån och in i någon gränd och knackade på dörren, där fanns det en bunt av biljetter som det stod 120 pesos på. Men mitt pris blev 200 pesos (360kr). Svindyrt för en i stort sett vanlig nattklubb, skillnaden var bara att på det här stället så drog folk kokain i varenda hörna på dansgolvet, rökte marijuana och svalde och sålde en massa piller hit och dit. Visst gjorde de höga människorna en stor del av stämningen och jag hade faktiskt en riktigt rolig kväll. Jag tvingade upp mig själv, efter fyra timmars sömn och gick på marknaden i recoleta och kunde ändå känna att jag gjort något av dagen. Nöjd och glad kom jag tillbaka till hostelet och började om från början. Fulvodka, redbull och blaskig öl och ett helt gäng med riktiga karaktärer samlades i ett stort fylleslag och avslutade natten med klubben pacha. Klubben var great, men utekvällen sög. För mycket folk och jag hade pengar som precis skulle räcka till en taxi hem och efter någon timme så var jag så sjukt törstig att jag var tvungen att åka hem igen.

Mellan klockan tio och ett fick jag tre timmars halvtaskig sömn och varför jag inte kunde sova då jag gick och la mig vid sex är ett stort mysterium. Det blev ingen sväng till tigre idag och helt ärligt så har jag inte ens satt min fot utomhus idag. Det enda jag har gjort är att sova i soffan här nere vid baren. Nu har jag tryckt i mig en liten pizza som snack, tagit mig en öl, duschat och sedan skrivit upp mig på tangolektioner, fin middag, fri vinbar och en stoor tangoshow på stadens största tangoteater.

Klockan är nu 18.45 och det är exakt en timme tills min upphämtning kommer. Jag kommer åka själv och stället är för de lite finare folket som bor här i Buenos Aires. Jag är väldigt trött och seg och faktiskt lite nervös inför allt dansande och instruktioner på spanska. Jag har precis avslutat min pizza, men bara halva min öl. Nu blir det till supermercado och köpa mig en fulvodka och rycka upp mig lite. Jag ser ändå framemot kvällen, men kommer tyvärr som vanligt att inte ta med mig någon kamera. För dom som väntar på fler bilder på facebook så kan jag berätta att även min usb-kabel till kameran blivit stulen och jag kommer att köpa en ny till veckan.

Hasta la vista hermosos /Aron Alakangas