Sista natten och imorgon blir det Uruguay

Igår kväll (fredag) så vandrade jag 20 kvarter och försökte hitta en billig och lokal restaurang där jag kunde sitta själv och koppla bort hela milhouse livet. Det slutade med att jag vandrade 20 kvarter tillbaka och hamnade på en av de lokala slitna restaurangerna i närheten av milhouse. Ägaren hälsade glatt då han kände igen mig, eftersom att jag varit där två gånger förrut. Stället var fyllt av två stora sällskap och jag placerade mig själv i närheten av ett hörn och satt mig och halvsov. Klockan 22.00 skulle det starta en tangoshow där och jag fick min mat runt 21.20 så jag tänkte att jag gott och väl kunde stanna kvar. Då jag ätit upp runt hälften så kommer kyparen för att checka om allt är ok och lämnar en lapp skriven på en servett som var från La chica rubia de lila från bordet på andra sidan, det stora sällskapet. Jag var alldeles för upptagen med att tyda det spanska brevet och missade vem det var som skrivit den. Men någon tyckte tydligen att jag såg väldigt ensam ut där långt borta i fjärran och tröstade mig sedan med att jag inte behövde vara ensam längre för att nu hade jag hennes telefonnummer. Klockan 22.50 så hade tangoshowen ännu inte startat och restaurangen fylldes med högtidligt klädda äldre damer och herrar och det verkade som att precis alla kände alla. Personalen, gästerna och även artisterna kysste varandra på kinderna som att det var någon sorts återträff. Jag kände mig lite dum där jag satt i hörnet med jeans och t-shirt och vandrade tillbaka till hostelet.

Idag har irritationen inte kunnat lägga sig. Hela natten har jag legat vaken p.g.a. den fyllefest som var här igår och p.g.a. att mina roomies har rökt, supit och haft djupa samtal i rummet hela natten. Då dom stod två meter ifrån så tyckte dom inte att dom behövde dämpa sig, men då dom satt på min säng så försökte dom iaf viska. Någon låg och spydde på toan vägg i vägg hela natten. och i varenda vrå så var det ett jävla liv. Jag har inte lyckats hittat något hostel i tigre, jag missade min träff på marknaden med min gamla lärare, personalen är fruktansvärt ignoranta och hela dagen har varit så sliten och jag har fått lägga om hela min resplan. Jag försökte ta hjälp av personalen med bästa sättet att ta mig till Uruguay tidigt och hitta hostel. Men efter ett antal försök att få kontakt med dom så gav jag upp. Florida-gatan downtown idag muntrade upp mig lite och mannen som bär en rock och en slips som är uppvikta så att det ser ut som att han springer i motvind stod och posade idag med sina miner. Jag vet inte varför jag tycker han är så rolig, men jag kan inte sluta le då jag tänker på hans poser och tvärvändningar där han skrämmer folk. Sen så kan den fantastiska glassen här lätt muntra upp mig litegrann, så jag har faktiskt överlevt dagen.

klockan är nu 21.40 och det börjar närma sig middagsdags. Jag funderar starkt på att ta tunnelbanan till china-town för att få någon mat som smakar något. Den eviga jakten på mat som är iallafall lite kryddstark har totalt misslyckats och jag börjar snart få abstinens. Bland godissortimentet finns det heller varken sura eller salta godisar. Bara sött, slätt och tråkigt. Efter middagen så blir det att packa, stiga upp tidigt imorgon och hoppas på det bästa. Att jag kommer fram till Uruguay, tar rätt bussar och tillslut hittar fram till mitt hostel i Montevideo. Folk försöker peppa upp mig för "a big night" och jag är ärligt talat orolig för hur min sömn kommer att bli i natt.

Ha det bra så hörs vi från Uruguay /Aron Alakangas


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0