My release

Nu har jag befunnit mig på det här hotellet i 12 timmar och det känns ungefär som att det har gått 2 dygn. Efter att jag skrev sist, så tog jag med mig datorn till baren och satt där och hängde och drack flera flaskor vatten och una cafe solo som på något vis blev en espresso. Brasilianare gillar inte att prata Engelska och då jag beställer på spanska så rabblar dom glatt ett par meningar i rad på Portugisiska och hoppas att man förstår. Ber man om någonting som dom inte har eller ber om en tjänst som inte finns tillgänglig så ber dom om ursäkt flera gånger och säger t.o.m. att dom är very very sorry. Jag har ännu inte riktigt fått greppet om dom, men jag får lätt lite Thailandskänsla när dom står och ler och försöker ge bästa service då dom egentligen inte begriper ett ord av vad man säger.
    Efter många timmar i baren med min nya vän Jurgen, ett par öl och en överportionerad glen fiddish. Och efter en timme i solstolen babblande med 2 höjdare från tobaksbranchen, en från Mexico med sin kompanjon från Österrike. Och efter ungefär en halvtimmes slappande på rummet så gick jag ner och såg att det var folksamling vid receptionen. En massa papper med en massa namn, siffror, förkortningar och klockslag på låg framför oss och vi hittade rätt snabbt våra namn och lyckades tolka informationen rätt bra tror jag. 04.30 lämnar jag hotellet, utan frukost och med ledtrådarna jj8000 och CAM. Efter att vi svalt informationen och diskuterat den en del så gick vi mot våran andra gratis buffè. Middagen. Där satt jag med mina 3 nya London polare som jag ska ut och festa med senare i Buenos Aires. Allting verkar komma att lösa sig fint och jag kommer att se tillbaka på den här dagen som en värdefull del av min resa. Klockan är nu 21.15 och det är äntligen dags att sova!

Buenos noches /Aron