Slutspurten innan det är dags att lämna och starta om
Då jag vaknade upp i måndags efter en natts riktigt dålig sömn, myggbiten värre än efter en fisketur i Bjurholm och i runt 35 graders värme, så hade jag svårt att känna att jag hade blivit friskare. Men efter att ha fått i mig lite frukost, en kopp kaffe och kickat igång spanskalektionerna, som nu bestod av tre stycken nya klasskamrater, så började jag känna lite mer levande. Men så fort jag kommit tillbaka till hostelet och lagt mig ner för att vila litegrann innan lunchen så stupade jag igen och kunde knappt ta mig upp ur sängen. Men jag lyckades trycka i mig en stor empanada och ta mig iväg till den loka supermercado för att köpa mig lite middag. Det blev en 620grams biff, lite sallad och en flaska vin. Vilket passade utmärkt tillsammans med den "free pisco night" som är varje måndag.
Igår (tisdag) så var mina läxor väldigt slarvigt gjorda och jag kan nog inte påstå att jag mådde särskilt mycket bättre. Men den huvudvärkslektion med irregulära verb, imperfekt, pasado gick rätt bra och den här gången lämnade jag klassrummet med runt tio sidor läxor. Jag insåg att jag var tvungen att sätta igång med läxorna rätt fort för att hinna göra dom, då jag lovat Paola som jag träffade i fredags, att hänga med henne under kvällen. Men med halvgjorda läxor så slocknade jag och vaknade upp nån timme senare och hade helt plötsligt väldigt bråttom till min date.
Paola är 26 år gammal, är utbildad ingenjör och är en otroligt söt tjej som alltid har ett stort leende på läpparna. Hon pratar inte många ord engelska men har otroligt stort tålamod med min spanska och vill mer än gärna hjälpa mig att förbättra den. Av någon anledning så verkar hon tycka om mig väldigt mycket, fastän det verkar som att jag gör allt fel och hon får lära mig varenda detalj om hur jag borde betè mig. Men hon verkar gilla un poco loco Alakangas och vill gärna att jag ska försöka hitta ett jobb och stanna längre än till helgen. Men men... Även om det finns mycket runt omkring och mycket folk som ska stanna här i månader, som skulle kunna hålla mig kvar lite längre, så är jag otroligt peppad på att lämna Chile och åka iväg på vidare äventyr. Upp mot naturen och fattigdomen och kanske försöka hitta något billigt volontärjobb som jag kan kombinera med yttligare spanskastudier.
Klockan är nu 19.40 och jag sitter ute på den lilla bakgården som finns här en trappa ner i hostelet. Värmen är fortfarande olidlig i denna instängda stad och jag hade tagit mig en tupplur ifall det inte känts som att jag håller på att smälta bort. Idag har jag förrutom spanskalektionerna varit på en liten tur med en grupp på 17 andra personer från min skola, som av någon anledning bestod av 15 tjejer. Turen var till ett av stadens mest populära museum och även ifall jag inte förstod något så var det trevligt att lära känna alla litegrann. Eftersom jag känner mig lite dålig, luktar skit och har en många dagars gammal t-shirt på mig så följde jag inte med de två vackra Brasilianska tjejerna som bjöd med mig hem till deras lägenhet, utan gick istället hem och satt mig här med er.
Just nu så känner jag mig väldigt förvirrad och kluven. Jag känner mig skumt känslomässig och mina tankar dras fortfarande ständigt mot tjejen Pilar som jag lärde känna första veckan i Buenos Aires och jag får fortfarande inte ihop det varför hon helt plötsligt blev kall och bröt kontakten efter allt vi pratat om. Mina tankar, känslor och mitt humör går rätt mycket i perioder även om jag i det stora hela håller samma tankebana och samma believes rakt igenom och går igen allt rakryggad och stabil. Men det är inget som jag ska gå djupare in på just nu, det får dyka upp i små segment framöver istället. Nu är det dags att köra mig iordning för kvällens "free pasta and wine night" och se vad det kommit för nya gäster hit.
/Aron Alakangas
Igår (tisdag) så var mina läxor väldigt slarvigt gjorda och jag kan nog inte påstå att jag mådde särskilt mycket bättre. Men den huvudvärkslektion med irregulära verb, imperfekt, pasado gick rätt bra och den här gången lämnade jag klassrummet med runt tio sidor läxor. Jag insåg att jag var tvungen att sätta igång med läxorna rätt fort för att hinna göra dom, då jag lovat Paola som jag träffade i fredags, att hänga med henne under kvällen. Men med halvgjorda läxor så slocknade jag och vaknade upp nån timme senare och hade helt plötsligt väldigt bråttom till min date.
Paola är 26 år gammal, är utbildad ingenjör och är en otroligt söt tjej som alltid har ett stort leende på läpparna. Hon pratar inte många ord engelska men har otroligt stort tålamod med min spanska och vill mer än gärna hjälpa mig att förbättra den. Av någon anledning så verkar hon tycka om mig väldigt mycket, fastän det verkar som att jag gör allt fel och hon får lära mig varenda detalj om hur jag borde betè mig. Men hon verkar gilla un poco loco Alakangas och vill gärna att jag ska försöka hitta ett jobb och stanna längre än till helgen. Men men... Även om det finns mycket runt omkring och mycket folk som ska stanna här i månader, som skulle kunna hålla mig kvar lite längre, så är jag otroligt peppad på att lämna Chile och åka iväg på vidare äventyr. Upp mot naturen och fattigdomen och kanske försöka hitta något billigt volontärjobb som jag kan kombinera med yttligare spanskastudier.
Klockan är nu 19.40 och jag sitter ute på den lilla bakgården som finns här en trappa ner i hostelet. Värmen är fortfarande olidlig i denna instängda stad och jag hade tagit mig en tupplur ifall det inte känts som att jag håller på att smälta bort. Idag har jag förrutom spanskalektionerna varit på en liten tur med en grupp på 17 andra personer från min skola, som av någon anledning bestod av 15 tjejer. Turen var till ett av stadens mest populära museum och även ifall jag inte förstod något så var det trevligt att lära känna alla litegrann. Eftersom jag känner mig lite dålig, luktar skit och har en många dagars gammal t-shirt på mig så följde jag inte med de två vackra Brasilianska tjejerna som bjöd med mig hem till deras lägenhet, utan gick istället hem och satt mig här med er.
Just nu så känner jag mig väldigt förvirrad och kluven. Jag känner mig skumt känslomässig och mina tankar dras fortfarande ständigt mot tjejen Pilar som jag lärde känna första veckan i Buenos Aires och jag får fortfarande inte ihop det varför hon helt plötsligt blev kall och bröt kontakten efter allt vi pratat om. Mina tankar, känslor och mitt humör går rätt mycket i perioder även om jag i det stora hela håller samma tankebana och samma believes rakt igenom och går igen allt rakryggad och stabil. Men det är inget som jag ska gå djupare in på just nu, det får dyka upp i små segment framöver istället. Nu är det dags att köra mig iordning för kvällens "free pasta and wine night" och se vad det kommit för nya gäster hit.
/Aron Alakangas
Kommentarer
Trackback
