Glassdrinkar, Audition, sushi och ännu en äcklig förkylning
Så vad händer? What`s up? que pasa? Dagarna rullar på med spanskastudier, kärlek, fest, en stabil budget, en massa dansande, motionerande och ett allmänt easyliving. Jag har varit duktig och varje dag gjort mina spanskaläxor, jag gör framsteg och min lärare är imponerad över att jag förstår allt rätt snabbt även fast jag har lektioner på en lite högre nivå än vad jag är på. Jag går över min budget litegrann varje dag, men det är mest p.g.a. att spanskalektionerna kostar rätt mycket och för att barerna är dyra. Men jag festar inte alls särskilt hårt, så jag det blir varken dyrt eller slitet. Människorna jag träffat här på hostelet har varit fantastiska, men många lämnar så fort dom kommer och det finns vissa människor som jag verkligen saknar och önskat att jag lärt känna bättre. Det stora gänget på elva tyskar är kvar här lika länge som jag och min bästa vän här Madison är här i Santiago i sex månader för att plugga på universitet. Dock så bor han inte på hostelet längre.
Jag har varit på en casting för att spela in en reklamfilm för ett telefonbolag, där dom ville ha med utlänningar. Jag tror inte att jag gjorde särskilt bra ifrån mig, då man nästa blev inputtad i ett rum framför en kamera och med snabba instruktioner på spanska. Men vem vet, dom kanske ringer och jag blir en lokal reklamkändis här i Chile. Jag har varit på en grym lunchrestaurang. En sliten lokal med livemusik, ett stenhårt festande och en allmänt levande och tokrolig plats där jag tror att till och med dom som jobbar där hade fått i sig ett par drinkar. Den populäraste drinken där består av vitt vin, fernett, någon mer sorts sprit och en stor klick GLASS! Den smakar inte alls dåligt och den kickar igång en rätt rejält. I fredags besökte vi samma klubb igen som vi var på i tisdags. Den här gången var vi ett ännu större gäng och vi var laddade till tusen. Uppe på dansgolvet så startade vi den klassiska dansringen där man i centrum kan visa upp sina dancemoves ifall man känner för det. Efter klockan två så fylldes klubben och vi hade nu hundratals laddade människor runt våran ring som skrek, tjoade och hejjade på våran ring som nu fyllts av "proffesionella" klubbdansare. Jag och Madison kände inte för att avsluta kvällen då krogen 04.45 stängde så vi följde med våra flickor Carolina och Paola hem "på en kopp te". Dagen efter spenderades helt och hållet i sängen med hemkörning av sushi och en massa isvatten. Resten av tiden så har jag mest hängt och försökt fixa lite nödvändigheter som att bråka med försäkringsbolaget och boka om min hemresa, vilken nu med lite positivt tänkande verkar bli i Juni.
Klockan är nu 14.30 och jag har inte ens varit utomhus idag. Redan i fredags så var jag rätt krasslig och borde egentligen ha vilat upp mig. Igår vaknade jag helt utan röst, det blev lite bättre under dagen, men just nu så är det lika illa igen. Jag sitter mest här och är lat och till och från så kommer det fram någon och frågar hur det är och jag försöker få fram några ljud som ska fungera som någon sorts kommunikation men låter mest som en tjurig tonåring i målbrottet, vilket inte alls ger mig några nya vänner. Jag är just nu påväg ut för att köpa något för halsen (hur nu jag ska lyckas förklara vad jag vill ha, med min röst och min spanska) sen så borde jag äta något mer än den magra frukosten man får här på detta hostel. Därefter så blir det inte mycket till action, utan jag hoppas mest på att känna mig bättre till spanskalektionerna imorgon, som jag faktiskt konstigt nog längtar lite till. Tokigt!
Au revoir /Aron
