My release

Så... Mitt sista dygn i Bariloche. Vänliga som personalen är på 41 below i Bariloche så lät dom mig lämna väskorna på hostelet och hänga kvar tills kl 1 då det stänger. Under kvällen så samlades vi runt matbordet med ett par öl och en massa samtalsämnen och hade det allmänt trevligt. Helt plötsligt när kvällen började lida mot sitt slut och jag på allvar började fundera på vart jag skulle ta vägen, så blev jag erbjuden att dela säng under natten av två stycken. Jag valde den sötare tjejen och även om sängen är 80cm bred och 2 meter upp, så fick jag mig en god natts sömn.

Halvt utvilad så steg jag upp runt 7-tiden, tog mig en dusch och satt mig vid frukostbordet. Det regnade ute och då jag berättade att jag hade tänkt gå till terminalen, så erbjöd sig den 70-åriga John från Carlifornien mig skjuts till terminalen och även där gick allt smidigt. Bussen anlände 20 minuter i förväg och det var inga problem att hitta rätt. Den 30-timmars bussresan gick rätt bra. Lite dålig sömn, lite för lite mat och vatten men annars så gick tiden rätt snabbt. Det kändes mer som en turistresa än en vanlig bussresa då hälften av bussen pratade engelska och jag hamnade bredvid den trevliga tjejen Katie från New york som gjorde bussresan mycket enklare.

Väl framme i El Calafate så var det kallt och blåsigt. Jag fick inte ett särskilt bra farväl av Katie då allt blev väldigt stressigt iväg. Men vi bytte mail och planerade att åka till glaciärerna tillsammans. Vilket tyvärr kanske inte blir av då det fanns ett 10-tal olika turer att välja mellan och jag missat deadlinen för att vara säker på att få en plats.

Klockan är nu 22.45 och jag ligger i sängen i mitt dorm. En tung förkylning har smygit sig på och jag känner snarare för att sova bort morgondagen än att jaga en buss till glaciärerna. Den lilla byn El Calafate har inte mycket att bjuda på förrutom dess omgivningar och förrutom de 15000 personer som bor här så måste det vara åtminstonde 1000 backpackers här. Jag har haft ett kort möte i köket med ett par av det här enorma hostelets gäster och de flesta verkar vara trevliga människor. Men ikväll blir det inget kalas utan jag måste verkligen få mig lite vila, vilket faktiskt verkar möjligt då sju stycken av mina rumsgäster redan är påväg i säng. Skulle säkert kunna skriva något mycket roligare, men jag mår verkligen inte särskilt bra just nu.

hörs sen /Aron