Dödsturer och vackra landskap
Goder afton Sverige!
Kvällen jag avslutade mitt förra blogg-inlägg på bjöd på en trevlig middag på en mexikansk restaurang och sedan en lättare utekväll. Kvällen visade sig bli "sista kvällen med gänget" Då jag vaknade upp dagen efter av att bli medbjuden till en liten avstickare på två dagar till "the south". Jag har nu levt i staden Mendoza ett tag och kände att det var dags för att utforska Anderna, sjöarna och resten av den stora provinsen som också tillhör Mendoza.
Grabbarna från Holland hade hyrt en bil och vi hoppade in i bilen med snacks, vatten och en flaska sprite som skulle sitta fint för den fem-timmars tur vi hade framför oss. Jag ska inte ljuga och säga att stämningen var fantastisk och allt var guld och gröna skogar, utan stämningen var faktiskt otroligt hård och jag fick mest sitta och känna mig dum i ett hörn medans grabbarna hade ett stort gräl på Holländska. Men så fort vi anlände till våra milstolpar så tappade vi hakan tillsammans över hur vacker världen kan vara.
Första stoppet var vid Anderna vid en sjö som låg nere i en dal omgiven av 2000 meters höga berg, platsen var uppbyggd på Argentinsk turism och överallt så chillade folk vid barerna, med vatenskoter, vattenskidor eller bara tog sig ett dopp i sjön. Efter ett avslappnande dopp i sjön, lite chillande och en allmänt skön stund så kände vi i luften hur det möjligtvis kunde vara en storm påväg. Även fast solen sken, vinden var stilla och molnen endast låg och vilade i Horizonten. Så fort vi satt oss i bilen och kört en bit på de livsfarliga vägarna i bergen så rasade modernatur emot oss och en kraftig storm med det största hagel jag någonsin sett bröt ut. Vi var livrädda under vissa stunder då vi hade en väldigt färsk förare och vägarna var inte att leka med. Men det gick inte att sluta fascineras av det enorma åskväder som låg över bergen, tillsammans med solnedgången och de enorma tornado-formade molnen som befann sig ovanför de milslånga bergområderna. Allt kändes som Österrike på tunga steroider tillsammans med en rosenrasande modernatur som sprutade ut fyra årstider på samma gång i dess mest extrema skede. Väl framme i närmaste by så hittade vi efter två timmar och runt 30 minuters körande i den mörka blairwitch-liknande skogen ett hostel som fick duga för natten. Ett par drinkar och runt 40 minuters planerande för dagen efter så hade vi två timmars sömn framför oss och en ny reskamrat också från Holland.
Efter ännu ett par dödsturer och ett aggressivt grälande i bilen så fick vi under dagen uppleva hur det ser ut innuti en vulkan och hur det känns att vara herre på täppan i det enorma bergslandskapet vi befann oss i. Vägarna vi gick efter var formade efter enorma strömmar av lava och kanterna var ibland runt 50 meter höga, bestående enbart av magma. Vårat nästa stopp var en enorm saltöken och den kanske mest långgrunda sjön i världen. Även om avstånden såg minimala ut och man såg målet framför sig så var det alltid 100-meter efter 100-meter längre fram. Avstånden var gigantiska allt vi gick på bestod att salt och olja. Efter många om och men så vågade vi oss ut vadande i den stora sjön tillsammans med ett 20-tal flamingos. Efter runt 100-meter ut så hade vi vatten halvägs till knäna och efter varje steg vi tog så lämnade vi efter oss ett svart spår av "olja". Efter vätskebristen började slå in, ögonen knappt fungerade mer efter allt ljus och efter vi var allmänt utmattade så satte vi oss i bilen igen. Vi hade varit med om fler än en nära döden upplevelse under resans gång, då vi varit nära på att hamna uitanför vägen. Men den här gången så vaknade jag upp livrädd då vi låg i 100km/h och bilen var helt utom kontroll. Vi sladdade fram och tillbaka mellan klipporna på kanterna av vägen och det hela slutade med en manöver där vi snurrade runt ett par varv, men utan att välta bilen. Efter ett förarbyte och en allmänt påtryckande stämning i bilen så anlände vi till vårat hostel i Mendoza runt sju timmar efter avgång.
Tiden i Mendoza har varit fantastisk, staden är fin och provinserna runtomkring är helt otroliga. Men det som toppade listan var de människor jag träffade här. Aldrig förrut så har vi varit ett så slutet och bra gäng. Vi vaknade på mornarna och satt och diskuterade dagen tillsammans vid frukostbordet. Ofta så splittrade vi oss under dagen, men kvällarna slutade alltid med ett bord för sex personer på någon bar/restauran.
inom stadskärnan. Vi har alla haft en otroligt trevlig men kort tid tillsammans och risken att jag ser vissa av dom igen är rätt stor.
Klockan är nu 00.15 och jag sitter i en sexbäddars sovsal med mig själv och fem tomma bäddar. Det här är alltså min sista natt i mendoza och alla andra har hunnit checka ut under samma dag. Imorgon så har jag en 22-timmars bussresa framför mig (om allt går som det ska) och slutmålet är Bariloche. Bariloche är ingången till patagonien och ett stort turistställe för den argentinska befolkningen. Staden är liten, men naturen ska tydligen vara fantastisk. Det blir en kortare vistelse innan jag drar även längre södeut mot glaciärerna! Men mer om det någon annan dag, nu är det snart dags för sängen och kanske ett försök till framförhållning genom att packa redan i natt.
På återseende /Aron
Kvällen jag avslutade mitt förra blogg-inlägg på bjöd på en trevlig middag på en mexikansk restaurang och sedan en lättare utekväll. Kvällen visade sig bli "sista kvällen med gänget" Då jag vaknade upp dagen efter av att bli medbjuden till en liten avstickare på två dagar till "the south". Jag har nu levt i staden Mendoza ett tag och kände att det var dags för att utforska Anderna, sjöarna och resten av den stora provinsen som också tillhör Mendoza.
Grabbarna från Holland hade hyrt en bil och vi hoppade in i bilen med snacks, vatten och en flaska sprite som skulle sitta fint för den fem-timmars tur vi hade framför oss. Jag ska inte ljuga och säga att stämningen var fantastisk och allt var guld och gröna skogar, utan stämningen var faktiskt otroligt hård och jag fick mest sitta och känna mig dum i ett hörn medans grabbarna hade ett stort gräl på Holländska. Men så fort vi anlände till våra milstolpar så tappade vi hakan tillsammans över hur vacker världen kan vara.
Första stoppet var vid Anderna vid en sjö som låg nere i en dal omgiven av 2000 meters höga berg, platsen var uppbyggd på Argentinsk turism och överallt så chillade folk vid barerna, med vatenskoter, vattenskidor eller bara tog sig ett dopp i sjön. Efter ett avslappnande dopp i sjön, lite chillande och en allmänt skön stund så kände vi i luften hur det möjligtvis kunde vara en storm påväg. Även fast solen sken, vinden var stilla och molnen endast låg och vilade i Horizonten. Så fort vi satt oss i bilen och kört en bit på de livsfarliga vägarna i bergen så rasade modernatur emot oss och en kraftig storm med det största hagel jag någonsin sett bröt ut. Vi var livrädda under vissa stunder då vi hade en väldigt färsk förare och vägarna var inte att leka med. Men det gick inte att sluta fascineras av det enorma åskväder som låg över bergen, tillsammans med solnedgången och de enorma tornado-formade molnen som befann sig ovanför de milslånga bergområderna. Allt kändes som Österrike på tunga steroider tillsammans med en rosenrasande modernatur som sprutade ut fyra årstider på samma gång i dess mest extrema skede. Väl framme i närmaste by så hittade vi efter två timmar och runt 30 minuters körande i den mörka blairwitch-liknande skogen ett hostel som fick duga för natten. Ett par drinkar och runt 40 minuters planerande för dagen efter så hade vi två timmars sömn framför oss och en ny reskamrat också från Holland.
Efter ännu ett par dödsturer och ett aggressivt grälande i bilen så fick vi under dagen uppleva hur det ser ut innuti en vulkan och hur det känns att vara herre på täppan i det enorma bergslandskapet vi befann oss i. Vägarna vi gick efter var formade efter enorma strömmar av lava och kanterna var ibland runt 50 meter höga, bestående enbart av magma. Vårat nästa stopp var en enorm saltöken och den kanske mest långgrunda sjön i världen. Även om avstånden såg minimala ut och man såg målet framför sig så var det alltid 100-meter efter 100-meter längre fram. Avstånden var gigantiska allt vi gick på bestod att salt och olja. Efter många om och men så vågade vi oss ut vadande i den stora sjön tillsammans med ett 20-tal flamingos. Efter runt 100-meter ut så hade vi vatten halvägs till knäna och efter varje steg vi tog så lämnade vi efter oss ett svart spår av "olja". Efter vätskebristen började slå in, ögonen knappt fungerade mer efter allt ljus och efter vi var allmänt utmattade så satte vi oss i bilen igen. Vi hade varit med om fler än en nära döden upplevelse under resans gång, då vi varit nära på att hamna uitanför vägen. Men den här gången så vaknade jag upp livrädd då vi låg i 100km/h och bilen var helt utom kontroll. Vi sladdade fram och tillbaka mellan klipporna på kanterna av vägen och det hela slutade med en manöver där vi snurrade runt ett par varv, men utan att välta bilen. Efter ett förarbyte och en allmänt påtryckande stämning i bilen så anlände vi till vårat hostel i Mendoza runt sju timmar efter avgång.
Tiden i Mendoza har varit fantastisk, staden är fin och provinserna runtomkring är helt otroliga. Men det som toppade listan var de människor jag träffade här. Aldrig förrut så har vi varit ett så slutet och bra gäng. Vi vaknade på mornarna och satt och diskuterade dagen tillsammans vid frukostbordet. Ofta så splittrade vi oss under dagen, men kvällarna slutade alltid med ett bord för sex personer på någon bar/restauran.
inom stadskärnan. Vi har alla haft en otroligt trevlig men kort tid tillsammans och risken att jag ser vissa av dom igen är rätt stor.
Klockan är nu 00.15 och jag sitter i en sexbäddars sovsal med mig själv och fem tomma bäddar. Det här är alltså min sista natt i mendoza och alla andra har hunnit checka ut under samma dag. Imorgon så har jag en 22-timmars bussresa framför mig (om allt går som det ska) och slutmålet är Bariloche. Bariloche är ingången till patagonien och ett stort turistställe för den argentinska befolkningen. Staden är liten, men naturen ska tydligen vara fantastisk. Det blir en kortare vistelse innan jag drar även längre södeut mot glaciärerna! Men mer om det någon annan dag, nu är det snart dags för sängen och kanske ett försök till framförhållning genom att packa redan i natt.
På återseende /Aron
Kommentarer
Postat av: Kelvin
När kommer bilderna Aron ? :)
Postat av: mamma
mycket härliga vyer och naturupplevelser, en fantastisk resa aron, här är det 30 grader kallt
och mycket snö, njut av livet kram från din familj
Trackback
