Nyårsafton!

Jag vaknade på nyårsfton klockan 08.30, fortfarande väldigt trött och lite smått utmattad. Ont i händerna, träningsvärk i benen och lite uttorkad efter all cykling i värmen och efter allt vinprovande. Vid frukostbordet så satt jag och peppade för dagen trekking som skulle utföras i kanten av anderna. Men efter att vi upptäckt att bussen till starten tar 3,5 timme och att jag därmed skulle få spendera tolvslaget på en buss tillbaka till hostelet så ställde vi in planerna och satt nu helt planlös.

Jag Will och Susan tänkte att ett enkelt museum hade varit trevligt och började därefter våran vandring mot plaza indenpendicia, där man först tackar nej till alla knarklangare och sedan går in i en stor vacker park. Självklart så var museumet stängt som allt annat denna dag och vi tänkte att man alltid kan äta. Efter en stor portion pasta och en köttbit så var klockan 16 och lite för tidigt för att dra oss tillbaka till hostelet. Ingen av oss tre hade hittills orkat ta oss hela vägen in i den stora nationparken och kom därför på idèn att försöka slå rekordet och gå hela vägen in i parken tills vi kommer till Mendozas zoo. Vägen dit är lång och trist, men vi hittade nöjen i form med att fota vilda hundvalpar, sitta och hänga på det läskiga och utdöda torget mitt i parken och genom att bara yra runt. Då vi äntligen kom fram till detta zoo så var det självklart som väntat stängt. Vi gick en bit och satta oss på en mur och gruvade oss för att gå tillbaka då vi helt plötsligt upptäckte en sak. Hoppar vi ch ner på andra sidan av den här muren så är vi inne i zoo-området. Vi tog mod till oss och hoppade ner och gick med snabba bultande hjärtan och hög puls igen zoo:et. Vi fick vid ett tillfälle springa in i skogen och gömma oss för några vakter och därefter så blev man livrädd för minsta lilla ljud. När vi gick tysta och nervösa så skrek någon till och ropad "HOLA" med en konstig röst och jag tror att vi alla höll på att skita ner oss tills vi upptäckte att det bara var en papegoja!

På vägen tillbaka diskuterade vi vilka stressiga liv vi har. Vi måste hinna tillbaka till hostelet, hinna köpa mer alkohol, hinna med en siesta, hinna äta och sedan hinna bli onykter. Livet kan vara hårt, men vi hann med allt utom en siesta. Tolvslaget spenderades på hostelet och var inget speciellt, men intressant eftersom det var det kanske nyktraste tolvslag jag någonsin sett eftersom många tog kvällen första drink då. Efter lite vilande, slöande och inte mycket drickande alls så slet vi oss ut till stället där alla skulle hänga under kvällen. Ett sorts uteställe fast utomhus och med fyra dansgolv så kändes det mycket mer som en koncert än en nattklubb. Det skulle tydligen vara ruint 8000 personer där, men jag är lire tveksam om det verkligen var det. Men vi dansade iallafall benen av oss, tills vi bestämde oss för att spendera nästa halvtimme till att försöka få tag på en taxi. Det kändes hopplöst ett tag, vi var alla uppgivna och trötta och orkade inte göra någon större insats, men lyckades tillslut hitta en taxi som stannat av för att tanka. 07.30 så låste vi upp portarna till hostelet och därefter krävdes det inte många sekunder för att lyckas somna.

Klockan är nu 18.10 och idag har jag hunnit med följande. Vaknat, gått till macken och köpt mig lite frukost, ätit frukosten, sovit några timmar till och nu har jag precis klivit upp och satt mig vid datorn. Ikväll så är jag fortfarande planlös. Jag känner mig väldigt seg och nyvaken, men efter en dusch så har jag nog vaknat till och orkar smida planer för kvällen som komma skall.

Önskar alla en bra start på året /Aron

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0