Gejsrar, sang, dans och bums i sang

Dag 2:

05.00 ringer det vackarklockor runtom i rummet och efter att ha vaknat ett par ganger under natten med lite tung andning, sa hade jag nu sprangande huvudvark och madde inte alls bra. Men skam den som klagar, en ipren och sen ett misslyckat forsok att fa nagon minuts somn till i jeepen fick duga. Jag stod over mate-rundan da jag inte direkt hade fatt upp nagon aptit under den korta vakentiden jag hunnit med. Det tog inte mer an en timme innan vi anlande till varan frukostplats, dar vi var langt ifran ensamma. Att vi borjade narma os gejsrarna marktes da vi mottes av ett hogljutt skrattande av en hel dros folk som badade i den poolliknande varma kallan som lag alldeles intill den flamingoprydda sjon i den vackra dal vi nu befann oss i. Solen var precis pavag upp och luften var dimmig av den varma kallan, vilket passade perfekt for att oppna bagageluckan och tanda gasolkoket for att paborja pankakorna som skulle fa bli varan frukost. Vi lade oss ner pa nagra stenblock och bara kollade oss runt bland de kala, roda, blaa, lila, gula och ja allt mojligt fargade berg som fanns runt oss. Pankakorna slank ner fint trots illamaendet och huvudvarken borjade smyga sig bort samtidigt som varan guide tutade och ville att vi skulle fortsatta dagen. En liten bit langre bort sa anlande vi vid gejsrarna. Roken fran varmen i den kalla luften, det susande och kokande ljuden tillsammans med soluppgangen gjorde synen nastintill magisk och allt hade varit perfekt for en massa fantastiska skuggbilder i den rodgula ondskefulla roken om det inte varit for den tjocka luften och stanken. Standiga kvaljningar gjorde att jag tog lite avstand, men aven dar kande jag att jag lyckades fa in ett par riktigt grymma bilder och aven de andra lyckades klomplettera mina bilder ratt bra.
     Natur natur natur och natur... Inget spektakulart pa ett bra tag men anda en hel del fina stopp. Ett fint boulderingomrade dar man kunde klattra lite var ratt roligt, men utan sakerhetslinor sa fegade man ur efter nagra meter. Ett par riktigt haftiga sjoar dok upp efter vagen och vi alla ville mer an garna stanna vid dom for att ta kort.. Ja iallafall de tre forsta, sen kandes det som att bilderna blev ungefar likadana. Men den sista sjon var helt klar vard att stanna vid. Helt knallrod eller var den rosa? Nagonstans daremmellan iallafall och fargen var sa klar sa att det aven har kandes som ett arrangerat knep att fa med turister langt ut i ingenstans. Som vanligt vid alla vackra sjoar sa trivs flamingos otroligt bra men som vanligt med flamingos sa ar dom otroligt skraja och flyger ivag sa fort man kommer nara. Vid varje stopp sa motte man alltid ett gang andra turisters vars bilar stannat av vid samma stallen den enda icket Sydamerikanen jag traffade var en tjej fran Holland. Hon gick under namnet Holandia och jag under namnet Suecia. Framme vid lunchstoppet sa var jag utmattad och lade mig direkt vid en fin plats i skuggan vid klipporna som lag vid sidan av oknen vi precis stannat i och tror att jag fick mig nagon sekunds somn, innan jag blev allt for nyfiken pa vad alla hade hittat for roligt att fota. En okenratta och en kanin delade vackert pa ett apple som nagon hade bjudit pa.
      Att antligen komma fram till varat nasta hem var mycket valkommet och aven dett hostel var ett gammalt charmigt hus utan dragen elektricitet. Golvet var nagon sorts vit sand, vilket gjorde det ratt tunggatt och man ville inte garna slanga sina klader pa "golvet". Precis som vid forra hostelet sa bjods vi pa fika och efter en liten paus sa dukades middagen upp som enligt vanlig Boliviansk standad borjar med en soppa for att sedan besta av potatis, ris eller quinoa tillsammans med kott eller kyckling. Idag var det potatis och kyckling. Maten slank ner fint tillsammans med en halv flaska vin. Vi fragade en av tjejerna dar som varit valdigt hjalpsam ifall hon ville satta sig ner med oss, men hon pep mest bara till ett litet nej och gick och gomde sig i ett annat rum. Vi forsokte med lite applader at kocken for den goda maten, men aven hon sprang valdigt snabbt in i ett annat rum ocksa. Ungefar da vi borjade kanna oss fardiga sa skuttade det in tre stycken ungar i rummet, bekladd med Bolivias typiska quechua-folkdrakter tva panflojtar och nagon sorts marrackas. Dom borjade spela, sjunga och dansa for oss och for att vara arlig sa var det fruktansvart daligt, men otroligt roligt och underhallande. Snikna som manga av Bolivias ungar ar sa borjade dom direkt att tigga pengar for sangerna och da dom fick en slant sa var det tydligen inte tillrackligt. Men dom var ratt roliga och posade garna tillsammans med oss for nagra kort och fick inte nog forran att vi sa att det fick vara nog. Efter en stunds stirrande och diskuterande och stjarnor sa sa alla godnatt, men jag kande att det var dags for en liten stjarnhimmels promenad. Den har gangen vagade jag inte ga ut allt for langt eller lange, vilket var tur da dom ganska strax efter laste igen dorrarna och slackte lamporna. Jag gick vackert och la mig och hoppades pa en bra somn....

Fortsattning foljer...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0