Rånförsök igen!

Jepp! Definitivt sjuk... Hosta och feber sprids som någon sorts epedemi på det här stället. Överallt går folk runt och hostar, sover i sofforna under dagen men fortsätter att festa på kvällarna. Ikväll är det en stor fotbollsmatch i La boca. Det är Boca juníos som spelar och hela hostelet verkar ska dit och Shiran har hyrt in två st bodyguards för att våga stå i huliganklacken som heter ultra något. Men jag ska stanna hemma.
    Gårdagen bjöd på en mycket trevlig kväll. Efter att ha sovit två timmar, så vaknade jag upp helt död vid 20.00 tiden av att Sergio (Brasilianaren) kom in och frågade om jag ville hänga med på en koncert och jag nappade direkt. Vi mötte upp Segios vän Norberto, hans fru och hans dotter Pilar. Koncerten var fantastisk! En liten smal kille med stora glasögon, ruffsigt hår, en röd t-shirt, slitna jeans och en skotskrutig skjorta dök upp på scenen och publiken jublade. på ena sidan av honom sitter det en tjej med en cello och på andra sidan står en ung man med en banjo och en kille med elgitarr. Längst bakom sitter en tjej i skräddarställning omgiven av alla möjliga sorts trummor. Och på varsin sida av henne är det en trummis och en kille som står vid en synth. Musiken var modern, alternativ och fylld av höga toner, dans, vacker instrumental musik, tunga rytmer och någon sorts exprimentelt elektroniskt ljud som fortsatte att loopas och byggas upp till fler och fler ljud ju längre in i låten dom kom. Ridån gick ner tre gånger och varje gång den gick upp igen så bjöds vi på en helt annan show. Efteråt så gick vi vidare till en bar, beställde in pizza och nu fick jag äntligen chansen att göra min läxa. Tala spanska med en spansktalande person och ta reda på så mycket info som möjligt om han/henne. Jag valde Pilar, hon är 21 år gammal, pratar bra engelska och har samma passioner i livet som jag har. Jag hoppas att jag träffar henne igen!

Klockan är nu 15.45 och idag har jag hunnit med att vara ute på gatorna för att hitta till San telmo och den livfulla marknaden som är där varje söndag. Det har hänt många gånger att folk har slitit i mig och velat ha pengar, men idag var första gången jag blev hotad med vapen. Det var inte en kniv utan någon sorts ihoptvinnad vässad tjock ståltråd som enkelt hade kunnat skära in i min kropp. Det var tre killar i 16års-åldern och dom var lite mindre än mig. Jag gick fram till han med vapnet och stirrade honom i ögonen samtidigt som han höll vapnet mot strupen och jag frågade flera gånger hotfullt vad fan han ville. Min räddning blev en äldre man som hojtade till åt dom så att dom gick sin väg. Jag är fruktansvärt trött på folk som vill ha pengar av mig och jag är fruktansvärt trött på folk som sliter i mig. Ikväll kommer jag att ta det lugnt, plugga lite och försöka sova i tid.

Sköt om er /Aron

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0