My release

Efter att ha vaknat till, tagit ett par ipren, fått i mig en del mat och vatten, tagit en dusch och tagit en nypa av den muy Buneo Aires som finns här så mår jag inte så sjukt fysiskt dåligt. Men det är någonting som sänker mig fruktansvärt mycket, det finns inget riktigt go i mig idag och jag känner mig vek, nere, osocial, ful och rätt lättstött på något sätt. Det stora ljusskenet som jag vaknade till igår, som trotsade sjukdomen, verkar bli svårare och svårare att se. Jag är inte deprimerad. Jag längtar inte hem igen. Jag känner helt enkelt inte för att göra något, jag vill inte lära mig spanska just nu och jag har väldigt svårt att formulera mig på engelska för tillfället. Jag vet att det är för att jag är sjuk som jag känner mig så sänkt, jag vet att det kommer bli bra om någon dag och jag vet att jag är långt ifrån ensam att vara sjuk här just nu. Men det kan vara lite svårt att tänka så in the heat of the moment, då jag t.o.m drar mig för att gå utanför dörren och köpa vatten.

Klockan är nu 12.15 och jag sitter och väntar in dagens andra spanskalektion som jag gärna hade hoppat över. Men Anna är en väldigt sympatisk kvinna som säkert kommer kunna få mig på bra humör och kunna få mig att vägra att vara sjuk. Quizkväll ikväll som på något sätt nog leder till party.. Que bueno!
Ett tråkigt inlägg, jag vet. Men vi får skjuta upp det roliga en liten stund...

Lo siento /Aron