Further south!
En liten buss utan toalett anländer till terminalen och vi förstod rätt snabbt att detta var den tre-timmars buss som skulle ta oss till trekkingparadiset El Chaltèn. Bussresan var väldigt mycket mer turistisk än vad jag hade väntat, då vi t.o.m. stannade två gånger för att vi skulle kunna ta kort på den vackra omgivningen. Väl framme i El Chaltèn så fick vi oss en liten genomgång om alla olika leder som fanns tillgängliga och gick därefter åt varsitt håll med en karta i handen. Det var mycket enkelt att orientera sig fram i den lilla byn, som mer ger en känsla av att vara ett "camp base" än en by. Så utan problem så hittade vi ett bra ställe att hyra våran campingutrustning på och det tog heller inte många minuter innan vi hittat oss en camping som skulle duga som hem för de två kommande dygnen. Att hitta en bra plats på campingen var ett litet större bekymmer och att lyckas slå upp tältet under dessa starka vindar var heller ingen barnlek. Men efter runt en timmes samarbetande tillsammans med tre stycken hjälpsamma Argentinska hippies så stod tältet upp stadigt och stolt och vi hade vårat hem kirrat. Sedan letade vi oss vidare till ett supermarket där det inhandlades mat för kvällen och kommande trip, plus en flaska rött och två stycken små flaskor quilmes för att skåla in vårat ny hem. Kvällen slutade tidigt och vi lade oss ner och hoppades på en god natts sömn, vilket vi rätt snabbt insåg skulle bli rätt omöjligt.
Vi startade dagen tidigt, trötta efter en knölig natt med mycket oljud runt omkring. Den åtta timmars trekkingen mot fitz roy hade startat och med trötta ben så började höjdstigningen. Landskapet var under många stunder helt fantastisk medans den under vissa stunder såg exakt likadan ut som den svenska barrskogen med allt utom blåbär. "Det känns som en saga, jag väntar mig bara att ett troll ska hoppa fram när som helst" Sa Bregie, medans jag kollade mig runt skeptiskt bland maskrosor, vitsippor och smörblommor i den gröna bergiga barrskogen vi befann oss i. Men till och från så kom vi till områden som var helt otroliga. Dalar omringade av 3000 meters höga berg med floder och sjöar antingen illgröna eller kritvita. Snötäckta bergstoppar, stora mystiska träd och enorma landskap som aldrig verkade ta slut. Efter många timmars vandrande, ett par toalettbesök i skogen och på 3300 meters höjd så hade vi äntligen anlänt till slutmålet. Fitz roy! Okej vi var inte på toppen (vilket verkar vara omöjligt) Men vi stod rakt framför de enorma bergstopparna som prydligt omringande den kanske blåaste sjön jag någonsin sett. Vi spenderade runt 20 minuter runt omkring sjön och hur mycket jag än försökte så var allting för stort för att kunna göra sig bra på bild.
Dagen därpå vaknade vi trötta upp efter en betydligt bättre natts sömn, men med lite mer utmattade ben. Idag hade vi bestämt oss för en lite lättare sextimmars trekking till en annan vacker sjö. Landskapet här var också fantastiskt, men efter Fitz Roy så tappade man inte direkt andan. Vädret var heller inte lika soligt och fantastiskt, men överlag så hade vi sjukt tur med vädret. Väl framme vid sjön så insåg vi att det var omöjligt att komma särskilt nära den p.g.a. av vindarna och vi vände och gick tillbaka till lägret för att packa ihop våra saker och lämna campingen och bergen.
Efter en stunds hängande på hostelet i El Calafate så slog klockan 01.00 och jag tänkte att en bit mat skulle sitta fint efter att enbart ha ätit två baguetter under hela dagens trekking. Jag gick ut för att hitta mig en bra restaurang, men det slutade med att Argentina gjorde mig besviken genom att ha stängt alla restauranger. Grishungrig så satt jag mig vid 3-tidem på en 17 timmars bussresa utan mat och bad en snabb bön om att få överleva. Efter fyra passkontroller på ca: två timmar och några choklad bitar och kex senare så anlände jag oskadd till världens sydligaste stad. Ushuia!
Klockan är nu 01.30 och jag ligger i sängen på väg att sova. Jag har fått ett grymt bra intryck av både staden och hostelet jag bor på. Jag blev varmt emottagen av en kram av en stor kille med dreads här på hostelet medans reggeamusik strömmade ut ur högtalarna. Jag har haft ett långt samtal tillsammans med mina roomies, två stycken från Argentina och en från frankrike. Jag har upptäckt att det finns sjukt mycket att göra i den här lilla lilla staden och det finns t.o.m. en risk att min vistelse här blir längre än mina tre bokade nätter. Även om södra Argentina är alldeles för dyrt för min smak.
