My release

En trebarns familj sitter tillsammans med två svenska tjejer och två stycken från personalen och ser på barnprogram. Alla kramar om barnen, ljudet från tv:n är högt och alla sitter och skrattar högt. Följer man lukten av grillat kött och det högljudda välkända skrattet så hittar man James med en öl i handen som han mer än gärna delar med sig av. I soffan sitter grabbarna och spelar tv-spel medans ungarna springer fram och tillbaka och visar upp sina magitrick. I köket finner man de två Israeliska killarna som stått en timme och lagat någon avancerad maträtt som dom gärna visar upp och delar med någon. Går man ut på bakgården så sitter den Saira från Buenos Aires och dricker mate tillsammans med en stor tallrik med olika frukter som hon skär upp i bitar och systematisk delar med sig av till alla som sitter runt omkring. På kvällarna sitter alla ute på bakgården och testar olika viner och helt plötsligt så dyker det upp ett gäng på sju stycken Argentinska tjejer som vill förfesta innan klubben tillsammans med sina vänner som äger detta hostel. På morgonen vaknar man 10, 11, 12, 13 eller 14 och man har alltid frukost serverat ifall man vill, eller om man hellre vill så kan man precis som James bara ta sig en liter öl. Går man i 10-15 minuter så är man inne i staden som helt klart imponerade mer än vad Rosario gjorde. Går man tio minuter åt andra hållet så är man mitt inne i stadens nationalpark som täcker ungefär hälften av stadens yta. Bäckar, sjöar med ankor, beachvolley, simbassänger, torg, glass och en massa chillande. fem minuter härifrån så finner man en hel del riktigt fina klubbar och fem minuter åt andra hållet så hittar man till bussterminalen. Överallt så strövar det runt studenter och jag vet inte om det är för att jag just kom ifrån Chile, men på de här gatorna så är verkligen tjejerna vackra.

Jag har haft fyra väldigt bra dagar här i Córdoba men även fast staden och parken har en otroligt skön stämning över sig, så har jag spenderat väldigt mycket tid här på hostelet. Hostelet ägs av tre stycken vänner som älskar att resa och träffa nya människor och man kan verkligen se på dom att dom älskar sitt jobb. Dom har en hel del historier att berätta om gamla gäster och varje gång dom berättar de historierna så skiner dom upp. I córdoba bor det lite fler människor än i Stockholm och storleken känns rätt likadan. Känslan är inte helt olik den jag fick av Buenos Aires med musik och marknader på gatorna, men staden är helt annorlunda. Det känns ungt, fräscht och folk är väldigt sympatiska och hjälper mer än gärna till.

På tal om ingenting. Alla har ni nog hört om jordbävningen i Santiago som jag just lämnade. Det känns rätt konstigt då jag nyss var där och övervägde ifall jag skulle stanna en vecka till eller inte och då jag nu känner en hel del folk där. Men Santiago är en rätt stabil stad med jorbävningssäkra hus och jordbävningens centrum var en liten bit utanför stadskärnan. De flesta husen klarade sig precis som Paolas lägenhet med någon trasig ruta, någon vas och tallrik hit och dit. Jag har fått klartecken från dom jag känner där att dom mår bra och klarade sig fint, men jag blev lite orolig ett tag då jag inte hade hört något från Paola förrän sent igårkväll. Hon befann sig på en klubb där taket nästan rasade in över henne, men ingen på klubben blev ens skadade. Dom som dog i Jordbävningen var dom som hade extremt otur och var på fel ställe vid fel tidpunkt och dom lite fattigare människorna som inte har råd att bo i stabila byggnader. Santiago ser fortfarande ut som Santiago, det mesta rullar på förrutom att några vägar är avstängda och alla flyg är inställda för en tid framöver, vilket är rätt surt för t.ex. Javier som hade sin flygbiljett till Afrika idag.

Klockan är 13.55, jag har checkat ut, men hänger ändå kvar här då min buss inte går förrän 21.00 mot Salta som är ännu en stad som nyss haft en jordbävning. Jag har bokat mitt hostel och har adressen nedskriven och jag känner mig nöjd över mitt val. Jag har kollat upp volontärjobb och spanskalektioner i Bolivia och även om det är Sydamerikas fattigaste land så blir det rätt dyrt att få allt kombinerat, men jag tror att det kommer att vara värt det. Just nu så var vi påväg för att ta en simtur i den stora polen i nationalparken men det ryktas om att den är stängd måndagar, så jag får nog hitta på något annat roligt istället.