Utan rinnande vatten och kalla natter
For ca atta kronor sa tog en taxi oss till tagstationen, dar folk satt prydligt uppradade och vantade pa sin tur att kopa biljetter. Nummerlapparna var handskrivna delades ut av en man fullt utrustad med skottsaker vast och vapen. Bredvid mig sitter en kille med sa blodsprangda ogon att man inte kunde se vilken ogonfarg han hade, hans naglar var runt tva centimeter langa, skitiga och formade som klor. Han kunde knappt sitta still utan rorde sig hela tiden och hade standigt nagot konstigt i blicken och stirrade pa mig. Men biljettkopandet gick smartfritt och vi hade nu runt fem timmar att spendera. Jag Argentinaren och paret fran Portugal letade reda pa en restaurang som serverade frukost. Efter frukosten och lite mate sa begav vi oss ut en svang pa "stan". Forst blev jag forvanad over hur valutvecklad marknaderna var, da dom salde allt fran mobiltelefoner till de senaste modet av klader. Efter ett tag insag jag att det inte var en marknad utan att det var mitt i stan och det inte finns nagra riktiga affarer. Bolivianerna dar var konstigt blyga och hade ingen kansla for service, dom ser valdigt slitna ut och att traffa nagon trevlig bolivian var inte det enklaste. Dom ar korta och ratt fula och man far lite kanslan av att man enkelt skulle kunna sno en mobiltelefon, klappa agaren pa axeln och sedan sakta ga darifran utan att nagon skulle stoppa en. Inne i fruktmarknaden sa tog jag upp kameran och tog ett kort och helvetet brakade los. Runt fem kvinnor staller sig upp och skriker nagot och vill ha pengar for att jag tog kort. Utmattad efter varan lilla rundtur sa gick vi tillbaka till restauranger for att testa den Bolivianska maten. Soppa till forratt och kyckling som huvudratt. Det forsta som slog mig da jag smakade maten var SVERIGE. Den gamla hedliga kottsoppan som jag saknat fran sverige med en liten extra touch av nagon kryddstark krydda skulle harmed bli forratt under min vistelse i Bolivia.
En timme, tva timmar och nar det borjade narma sig tre timmar sa kunde vi verkligen inte halla ogonen oppna, sa vi begav oss till tagstationen och hittade en liten backpacker horna dar man kunde slanga ut sina grejer och ta sig en tupplur pa golvet. Just i den stunden sa slog det mig att det var precis det har som jag sett framfor mig innan resan. Att sliten och trott hitta sig en horna tillsammans med de andra backpackerna och ta sig en tupplur. Val inne pa taget sa hade jag samma kansla av att vara i den stund som jag sett framfor mig och aven om taget var gammalt och slitet sa satt jag bekvamt. Taget gick sakta, sakta sakta och ibland sa tvarnitade taget av nagon anledning och som langst sa tog det en kvart att komma sig ivag igen. Ibland backade taget och taget lyckades aldrig komma sig ivag utan minst tva motorstopp. Men naturen var riktigt nice och kanslan av att aka i ett gammalt tag i bergen i Bolivia var riktigt harlig. tio timmar senare med utebliven somn sa anlande vi i Uyuni runt 2-3 tiden pa natten. Vi hade ett hostel som det fanns plats pa, men jag hade ingen reservation. Nar runt 15 personer klampade in pa samma hostel sa insag jag att jag skulle bli tvungen att hitta ett annat hostel. En Argentinska kille som kallade sig for Maxi var i samma situation, sa tillsammans sa letade vi oss fram till ett billigt hostel dar vi betalade 25kr for en sang en natt. Runt fyratiden pa natten sa hade vi kollat upp vilken tid den tredagars-tur till saltoknen gick och letade oss till sangs.
07.30 ringert vackarklockan och det forsta jag slogs av var hur fruktansvart kallt det var. Nu sitter ni och tanker att jag inte ska klaga pa kyla nar ni sitter hemma med -20 grader, men i Sverige sa ar det iallafall varmt inomhus. Pa det dar hostelet sa var det under tio grader och det blev inte battre av att duscharna bara droppade litegrann och det inte fanns nagot varmvatten. Toaletterna spolade man genom att fylla en hink med vatten och spola manuellt och ville man borsta tanderna sa fyllde man en kopp med vatten fran tunnan som stod utanfor toaletterna. Under nagra fa stunder sa saknade jag Argentina en hel del, men mest av allt var jag lycklig over att vara i Bolivia och for forsta gangen kanna mig som en riktig backpacker. Efter att ha rustat upp oss lite sa begav vi oss ut for att hitta den billigaste tre-dagars turen till Saltoknen och aven om jag blev ratt irriterad pa Maxis klagande pa priser och standigt prutande sa slutade det med att vi hittade oss en bra tur som vi fick for runt 20kr billigare t.o.m. Det sved lite att betala 540kr for turen, men det var alla pengar jag skulle spendera under tre dagar sa det var ratt ok. Vi hittade oss en cool icke engelsktalande guide och satt oss i jeepen som skulle ta oss ut i vildmarken tillsammans med fyra andra icke engelsktalande Argentinare. Bra for min Spanska att inte prata engelska under ett par dagar, men samtidigt valdigt frustrerande.
Fortsattning foljer.....
En timme, tva timmar och nar det borjade narma sig tre timmar sa kunde vi verkligen inte halla ogonen oppna, sa vi begav oss till tagstationen och hittade en liten backpacker horna dar man kunde slanga ut sina grejer och ta sig en tupplur pa golvet. Just i den stunden sa slog det mig att det var precis det har som jag sett framfor mig innan resan. Att sliten och trott hitta sig en horna tillsammans med de andra backpackerna och ta sig en tupplur. Val inne pa taget sa hade jag samma kansla av att vara i den stund som jag sett framfor mig och aven om taget var gammalt och slitet sa satt jag bekvamt. Taget gick sakta, sakta sakta och ibland sa tvarnitade taget av nagon anledning och som langst sa tog det en kvart att komma sig ivag igen. Ibland backade taget och taget lyckades aldrig komma sig ivag utan minst tva motorstopp. Men naturen var riktigt nice och kanslan av att aka i ett gammalt tag i bergen i Bolivia var riktigt harlig. tio timmar senare med utebliven somn sa anlande vi i Uyuni runt 2-3 tiden pa natten. Vi hade ett hostel som det fanns plats pa, men jag hade ingen reservation. Nar runt 15 personer klampade in pa samma hostel sa insag jag att jag skulle bli tvungen att hitta ett annat hostel. En Argentinska kille som kallade sig for Maxi var i samma situation, sa tillsammans sa letade vi oss fram till ett billigt hostel dar vi betalade 25kr for en sang en natt. Runt fyratiden pa natten sa hade vi kollat upp vilken tid den tredagars-tur till saltoknen gick och letade oss till sangs.
07.30 ringert vackarklockan och det forsta jag slogs av var hur fruktansvart kallt det var. Nu sitter ni och tanker att jag inte ska klaga pa kyla nar ni sitter hemma med -20 grader, men i Sverige sa ar det iallafall varmt inomhus. Pa det dar hostelet sa var det under tio grader och det blev inte battre av att duscharna bara droppade litegrann och det inte fanns nagot varmvatten. Toaletterna spolade man genom att fylla en hink med vatten och spola manuellt och ville man borsta tanderna sa fyllde man en kopp med vatten fran tunnan som stod utanfor toaletterna. Under nagra fa stunder sa saknade jag Argentina en hel del, men mest av allt var jag lycklig over att vara i Bolivia och for forsta gangen kanna mig som en riktig backpacker. Efter att ha rustat upp oss lite sa begav vi oss ut for att hitta den billigaste tre-dagars turen till Saltoknen och aven om jag blev ratt irriterad pa Maxis klagande pa priser och standigt prutande sa slutade det med att vi hittade oss en bra tur som vi fick for runt 20kr billigare t.o.m. Det sved lite att betala 540kr for turen, men det var alla pengar jag skulle spendera under tre dagar sa det var ratt ok. Vi hittade oss en cool icke engelsktalande guide och satt oss i jeepen som skulle ta oss ut i vildmarken tillsammans med fyra andra icke engelsktalande Argentinare. Bra for min Spanska att inte prata engelska under ett par dagar, men samtidigt valdigt frustrerande.
Fortsattning foljer.....
Kommentarer
Trackback
