Fullt ös och nya karaktärer...
Sista dagen i Córdoba spenderades med en massa glassande i solen vid en pool som fanns inte alls så långt från hostelet. Efter att jag stekt mig själv ett tag och solen gått ner bakom några träd, så drog vi tillbaka till hostelet. Under mina sista timmar så hann jag handla lite käk och imponera med mina suveräna matlagningskunskaper. Med något konstigt sorts lyckorus i kroppen så skuttade jag runt och fixade den senaste packningen samtidigt som jag sprang runt och kramade alla hejdå. Vid bussterminalen gick allt helt utan problem och med ett leende på läpparna så var jag nu påväg upp till Salta.
Första dagen spenderades sedvanligt med en enorm rundtur runt staden, för att kolla in vart jag har hamnat någonstans. Därefter så letader jag reda på en turistbyrå för att samla på mig lite info om vad Salta har att erbjuda. Jag blev mätt på information och bokade en dagstur till Cachi som ligger runt 20 mil utanför Salta och därefter tillbaka till mitt hostel för att laga lite käk, ta mig en öl och mingla runt lite bland mina kommande nya vänner. Men det blev en tidig kväll för att sedan vakna upp vid 07.00 och hoppa på bussen som skulle ta mig runt berg och småbyar. Turen var väldigt bra, det var otroligt vackert på vissa ställen och mina reskamrater var heller inte så dumma. två stycken personer från Chile och runt tio stycken från Buenos Aires. Dom undrade lite hur jag från Sverige lyckas hamna uppe i Salta och det är alltid lika roligt att berätta sin historia för folk som alltid har haft mitt liv som en dröm men aldrig kommer kunna genomföra det. Trött efter en tolv timmars tur så fortsatte kvällen med en hel del skratt, dålig humor och en halvdan kväll på krogen Barney Gomez, där jag höll igång till runt 4-tiden.
Som ett litet barn sov jag till 14.30, släpade mig ut på stan för att hitta något billigt ätbart och satt mig ner på en bänk för att vila ett tag. Helt plötsligt såg jag någon gå mot mig leende och efter ett stund så lyckades jag urskilja att det var Harry från Österrike som jag träffade på hostelet i Córdoba. Vi gick runt en sväng då vi såg ett glatt gäng med en öl var i handen komma gående. Där var familjen med tre barn, killen från London och den flummiga Anthony som också bodde på samma hostel i Córdoba. Än en gång fick jag samma lyckokänsla som jag hade då jag hängde tillsammans med dom i Córdoba. Hand i hand med de små flickorna strövande vi runt och letade en restaurang och väl framme var jag helt utmattad efter att ha varit tvungen att lyfta upp, bära, leka med och allmänt hålla koll på dom små speedade flickorna. Efter att ha ätit så vägrade flickorna låta mig gå hem, så vi landade på deras hostel där jag nu var så utmattad att jag knappt kunde lyfta armarna, men jag blev ändå tvungen att leka wroom-wroom och springa runt med dom som om dom vore ett flygplan. På detta hostel så blev jag också överraskad att även de två svenska tjejerna från förra hostelet var där. Efter några timmars pratande, mangoätande, öldrickande och en middag, så tackade jag för mig och begav mig tillbaka till mitt hostel. Klockan var nu runt midnatt och jag missade precis gängen som gick ut till en reggae-klubb jag gärna hade besökt. Men kvällen slutade bra då jag satte mig mittemot en rödhårig söt tjej som visade sig vara från Danmark. Självklart så var vi tvungen att visa alla att vi kunde dricka som vikingar och runt 6-tiden på morgonen så var vi rätt dragna och hade skrattat så mycket att kinderna värkte. Men man ska sluta när man är på topp, så tilsamma så la vi oss och sov i runt två-tre timmar, för att slita oss upp till frukosten.
Klockan är nu 15.20 och jag ligger i sängen med min dator och den Danska tjejen Ida ligger i sängen ovanför med sin dator. Det börjar bli dags för en lååång siesta, då det är fredag idag och jag har hittat mig en Whisky-kompis. Då jag igår lyckas slarva bort Idas studsboll som var köpt uppe på ett väldigt turistiskt berg här i Salta, så tog jag mig i kragen och halvsprang 30-40 minuter uppför berget, köpte två stycken studsbollar och gick ner igen och gav henne ena som gåva och nu har vi båda en likadan. Ibland är jag bara för go!
Så nu blir det att blunda och sova en skvätt då jag knappt kan hålla ögonen öppna eller formulera mig korrekt ens på svenska. Plus att kroppen värker och jag har träningsvärk i varenda muskel.
Tack för mig.. /Aron
